Towa Pettersson @ buss 1 mot Trollhättan.

Jag kommer aldrig mer säga att sommaren är min favoritårstid, för det är lögn.
Alla årstider är min favorit. Eller alltså, inte årstiderna i sig, men att det är en variation mellan dem.
Jag kan i skrivandets stund inte komma på något vackrare i hela världen, än alla dessa gula, gröna och röda löv som badar i ett varmt solljus och avtecknar sig mot en klarblå himmel.

Inte heller kan jag komma på något vackrare än att se solen sakta sänka sig från en molnfri, skär himmel, ner i det spegelblanka vattnet, en ljummen kväll i Juli.

Jag kan inte heller tänka mig något vackrare i hela världen än att se rimfrosten lägga sig som en hinna av kristaller kring träden, och se solen reflekteras och få det att gnistra i världens alla färger.

Och det finns absolut inget vackrare i hela världen än när snön smälter bort, gräset börjar bli grönt, och det börjar sticka upp små gula blommor längs vägkanterna medans knopparna vaknar till liv och blir gröna på träden.

Jag längtar redan efter vintern, den bitande kylan och de mysiga innekvällarna.
Jag längtar efter våren, efter känslan av pånyttfödelse och alla vårtecken.
Jag längtar efter sommaren, efter alla fantastiska solnedgångar och ljummna nätter. 
Och jag saknar redan hösten, med dess underbara färger & friska luft.

Adjö!

God Kväll!

Jag sitter just nu på tåget mellan Stockholm & Skövde. Som vanligt är det försenat, men just ikväll känns det inte som det gör så mycket. Även om jag är utmattad efter en fantastisk helg på Nynäsgård tillsammans med ca. 300 kåraktiva från olika skolor runt om i Sverige, så har jag ändå inte riktigt någon lust att komma hem och vila.
Jag vill inte riktigt landa efter denna helgen, jag skulle kunna sitta kvar på tåget, fångad i denna bubbla.
Jag kan inte riktigt förstå att det bara är två dagar sedan jag lämnade Lidköping, dagarna har varit så jävla intensiva att det känns som jag varit borta en vecka.
Efter denna helg kan jag bara säga att jag har ett fantastiskt jobb, och att de skolor jag jobbar med också är helt fantastiska. Jag trodde aldrig att jag skulle känna en stolthet större än den jag kände för De la Gardiegymnasiet Elevkår, men det var innan jag träffade Katedralskolan i Skara...

Min bubbla rubbas, och håller på att brista, när jag tänker på att den riktigt världen inte är sådan. Tyvärr är inte min verklighet sådan, även om jag önskar mig tillbaks till min gymnasietid, och skulle vilja fly från min egna verklighet.

I morgon är det en vanlig dag på jobbet igen. I morgon är det dags att kämpa för elevers organisering och inflytade. Denna gång på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. I morgon kommer jag inte hellre ha mina fantastiska kollegor vid min sida, som hjälper mig med detta. I morgon är jag återigen ensam. Men jag räknar redan dagarna tills vi ses igen.

Nej, nu skall jag fortsätta med att stirra ut genom fönstret, på de svarta silhuetterna, mot en nästan lika svart himmel.

Adjö!

Hej!

Jag sitter just nu i Tidaholm, på Rudbecksgymnasiet. Utanför fönstret börjar löven ändra färg, och himlen har inte längre samma färg som för en månad sedan. En förändring är på gång, och sommaren skall bytas ut mot höst.
Och mitt i allt detta fick jag en enorm lust att börja skriva här igen.
Och jag undrar varför? Är det tristessen på ett tomt, högstadieliknande gymnasium som ger mig skrivarlust?
Eller är det bara grejen att jag för första gången i mitt liv befinner mig i det omtalade Tidaholm, och vill dokumentera det, och spara det föralltid?

Jag har inget svar på frågan, men Tidaholm är inte vad jag trodde det skulle vara. Skolan ligger på en vacker ö, med en bred flod som rinner kring den. Jag har än så länge inte sett några raggare, ingen korvkiosk och inga människor i mjukisbyxor. Mina fördomar kring Tidaholm har blivit grusade, och det är jag glad för.
Tidaholm är inte så tragiskt som jag hade trott.

Mitt i allt detta inser jag att jag älskar mitt jobb, och att jag älskar att få se Sverige.

Vi får se om hösten håller min skrivarlust vid liv, och om jag skriver något igen.

Efter en oslagbar helg tillsammans med Alexandra Smedberg kommer nu en hyllning till henne.

Har aldrig i hela mitt liv varit så jävla taggad på studenten!
Kommer bli så jävla grymt roligt, speciellt med den BÄSTA klassen :)

Det liksom kryper innanför skinnet... Det är ett kaos inom mig, och jag har aldrig förut varit uppfylld av så här mycket känslor. Jag kan aldrig sätta fingret på vad det egentligen är för känsla som då och då väller över mig.
Om det är en ångest över något jag gjort?
Eller över någonting jag aldrig gjorde?
Eller en ångest över framtiden,
en ångest över drömmer som aldrig blir förverkligade?
Det är så nära till studenten nu. Så nära till en dag jag alltig längtat efter, och som jag nu egentligen inte vill uppleva. Är inte så säker på att jag vill eller kommer klara av att testa mina egna vingar. 9 dagar av den här terminen har redan passerat, 9 dagar närmare studenten har jag kommit, och dessa 9 dagar har inte gjort mig ett dugg klokare. Med detta vill jag bara påpeka att man definitivt inte blir klokare med varken åren eller tiden.

Den senaste halvtimmen har jag spenderat till att läsa vad jag gjorde sommaren 2008. Det där med att ha en blogg är inte så tokigt trots allt. Just nu flyter mina dagar ihop med varandra, och jag har ingen som helst koll på vad jag sysslar med... Minns helt ärligt inte alls vad jag gjorde förra helgen! Men det ska det allt bli ändrig på minsann.
I morgon svär jag på att ta mig i kragen igen & börja uppdatera. Inte enbart för att tillfredsställa mina tusentals läsare, utan även för min egen skull, så jag efter studenten kan minnas vad jag egentligen pysslade med, när jag sprang runt i korridorerna på De la Gardiegymnasiet!

Kan kort börja med att berätta vad jag gjort i helgen, för det är inte särskilt mycket alls det. Jag har varit sjuk. Jag har käkat alvedon & läst Twilight. Nu är jag dock mycket bättre, och i morgon blir det till att börja spela in julkalendern "Mysteriet på De la Gardie".
Förutom en ny julkalender är det mycket på gång... Men, det sparar jag tills i morgon!

Sleep Tight!

jag suger verkligen på att blogga.
men mitt hektiska liv lugnar snart ner sig.
ett fåtal veckor fyllda av plugg kvar, sedan är det sommar.
sommar innebär jobb, men också en jäkla massa äventyr.
en jäkla massa äventyr innebär att dom måste dokumenteras.
och dokumentation för mig är min kära blogg.
detta betyder alltså att det snart kommer skrivas en massa här.
AWESOME!

dagens ord:
klok.
en klok, två klocka, flera klockor.
eller!?

lycka är att ha en vän som du.

nu ger jag mig ut på ett nytt äventyr...
denna gången är destinationen Uppsala & detta kan sluta hur & vart som helst!

AJÖSS!

- slaget om De la Gardie